ida: Evig saknad..♥

min andra halva, jag saknar dig.  Det har gått så lång tid nu, men fortfarande känns det så tomt. Att alltid känna känslan av att något saknas, att alltid känna en känsla av något förlorat, en känsla av obotlig saknad och en slags hopplöshet, slår mig dag för dag, gång på gång. Hopplösheten är bland det värsta, när man vill något så mycket så man skulle kunna göra vad som helst för det. Då man vet att ingenting annat skulle kunna stoppa en. Men sen slår det en att vad man än gör, vad man än tar sig till så kommer drömmen aldrig att kunna slå in, det kommer aldrig att hända, hur mycket man än vill, hur mycket man än kämpar.. så kommer det aldrig att ske.
Saknaden, en evig smärta, en pusselbit som försvunnit. Det är tungt, det är en känsla som är näst intill omöjlig att kunna beskriva, en sån stark känsla som krävs något större än ord för att kunna förklara. En känsla som man inte ens kan föreställa sig för ens man själv upplevt det, svårt att ens kunna tänka sig hur ont det gör, hur svårt det kan vara.

Mitt hjärta, mina tankar finns hos dig. Jag saknar dig verenda sekund du inte är här med mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0